Skogvaktarens Konrad tankar om marketing i skogen.
En skogvaktare, för att kunna bli omtyckt av sina chefer, måste kunna sälja sitt timmer eller sin massaved, därför tycker Konrad att polacker eller svenskar inte passar för det här yrket.
Det finns annat folk som älskar att köpslå, berömma sina varor, sänka priser och använda modern marketingteknik, teknik som redan bönderna i gamla tider kallade för skoj och lurendrejeri. Bäst som skogsfolk passar för närvarande egyptier och indier och bland dem bör Sveaskog eller Lasy Państwowe söka efter kunniga fältassistenter.
Å andra sidan är både egyptier och framför allt indier dåliga i fotboll eller volleyboll och platsar inte i skogsdistriktens lag, men vad är viktigast? Vinstpokalen i en lokal skogsturnering eller blixtsnabbt sålda m3? Behövs det utbildning? Nej, bara några fraser på polska eller svenska i stil med: “Nej, det finns inget V V” (värdefullt virke). “Beautiful virke”. “Allt på enda och samma plats!”. Och allt det där bör uttalas med rösten “skogvaktaren grät när han sålde”.
Ibland uppstår det perfekta situationen för skogvaktaren och det är när köparen inte har någon lust att komma till honom i skogen och kontrollera timmer. Eller när timmerbilföraren inte fick några noggranna instruktioner från sågverket och har bråttom.
Då gäller det för Konrad att överleva några telefonsamtal från sågverket, giftigt antydande vad sågverket tänker om en skogvaktare som inte kan särskilja tall från gran, inte vet vad rakhet är för att inte säga vad skogsröta är, som bör köpa glasögon för att se kvistarna och överhuvudtaget bör återkomma till skolbänken. Men som man säger “utskällning gör inte ont” och Konrad kan glädja sig av sålt timmer. Och inte bara han, hans chef i skogsdistriktet, överskogvaktaren, också. Marketingstatistiken set bra ut – stolpar och pilar går upp, diagram och tabeller lyser upp ansiktet på chefen. Åthutningen från honom är mildare, annars är det hans vanliga sätt att uppmuntra sina skogvaktare.
Men vad händer om sågverket ställer en liten och listig fråga: är timret bra? Här gäller att svara med bestämd röst: Visst, utan tvekan! Man behöver inte överdriva med rösten eller med beskrivningen av kvaliteten, det viktigaste är att locka kunden till skogen, sen kan man alltid säga: visst, timret är inte särskilt bra, men å andra sidan är det billigt…i går var det bättre….Sen gäller det att hålla ut den närmaste halvtimmen med en utskällning, den här gången av köparen och inte ringa till honom de närmaste månaderna.
Men den mest desperata metoden använder skogvaktare Konrad bara i yttersta nödfall. Då åker han till sågverket och säger där: Du, jag har urdåligt och gammalt timmer, köp det av mig, annars sparkar överskogvaktaren mig från jobbet! Det är den desperata metoden, den kräver gentjänster och man ska därför använda den sällan.
Dessutom kan det hända att med samma bön kommer till sågverket fem skogvaktare på en gång och dessutom minst tre från samma skogsdistrikt.
Efter bloggare Lecawiory.blog.pl
Bilden: pictastar