Habemus papam !!!
(Vi har en påve!!!)
Säga vad man vill, men ordningen i Marie-Annes skogsdistrikt var exemplarisk. Särskilt på den ekonomiska avdelningen. Hon brukade komma dit oanmäld och skrämma kontorsbiträdena som alltid reste sig snabbt och hälsade, sjungande som en kyrkokör: Vi önskar Er god hälsa, fröken Överskogvaktare!
Fröken Marie-Anne hötte bara mot dem och gick vidare till ekonomichefens kontor för att irritera och trakassera henne.
-Vad är det för röra i dina räkningar och fakturor?! ropade hon redan från dörren. Jag säger bara att du kommer att sluta i fängelse, kvinna! Du kan inte räkna ut plus och minus i balanskontot! Jag har tiotals andra som sitter här och vill ta över! Vänta bara tills revisorn får reda på att du undergräver vårt sunda, polska, katolska, moderna, hållbara, välbalanserade och mångfunktionella., MHVM, polska skogsbruk!!
Och så brukade Marie-Anne köra med henne nästan varje dag. Om ekonomichefen inte hade haft bara några år kvar till pensionen, då skulle hon antagligen ha lämnat sitt jobb så snabbt som möjligt. I tystnad förstås, innan Marie-Anne skulle ha hunnit ge henne ett och annat otrevligt avskedsord.
Kvinnorna på den ekonomiska avdelningen hade i åratal druckit kaffe, ätit kakor av högsta kvalitet och nu hade de plötsligt inte tid med det, för fröken överskogvaktare Marie-Anne effektiviserade deras tidsschema.
De blev tvungna att samla skräp på parkeringsplatserna och kratta omkring blomrabatterna vid kontoret. De röjde skogsplanteringarna från gräs och renoverade stängslen där.
Med andra ord upplevde de ett riktigt arbetsläger, påstod de.
Ekonomichefen åkte i smyg till regionala skogsdirektören för att klaga, men han, enligt den viktigaste skogsregeln, den om officiella tjänstevägen, hänvisade henne tillbaka med sina klagomål till överskogvaktaren Marie-Anne.
Ekonomichefen hade bara att uthärda Marie-Annes tid vid makten och vänta på att historiens vindar skulle blåsa annorlunda eller att själv flytta direkt till Choroszcz*.
Men Marie-Anne började själv mer och mer ogilla sin anställning som överskogvaktare.
Därför åkte hon till den regionala skogsdirektionen och meddelade direktören att hon tänkte avgå med omedelbar verkan.
-Jag vill inte längre vara överskogvaktare! Vad är det för jobb?! Ingen normal människa skulle vilja ha ett liknande! Hela tiden kommer det in en eller annan borgmästare eller kyrkoherde och fan vet vem annars! Det går inte att på dagen dricka hederligt brännvin, för alltid dyker det upp någon idiot som vill diskutera något eller någon inspektör från direktionen som vill kontrollera distriktet! Kvinnorna på kontoret tittar på mig som grodorna på en häger! Jag vill börja jobba igen som vanlig skogvaktare, Herr Direktör!
Direktören kliade sig i huvudet.
-Nästa tronarvinge som väntar att ta över skogsdistriktet är biskopens brorson, Lipsill. Vad säger du om det?
-Jag är inte rädd för den där pappskallen, låt honom bryta nacken, vi i skogsdistriktet ska klara oss, svarade Marie-Anne.
– Tack gode Gud för det, för biskopen ringer och tjatar mycket på mig! suckade direktören och på det sätet blev Lipsill utnämnd till överskogvaktare.
(Achtung! Bilden som används härstammar från oöverskådlig AP-arkiv och visar en person som mycket liknar Lipsill.)
*Choroszcz – mentalsjukhus i nordöstra Polen.
Efter bloggaren Lecą Wióry https://lecawiory715656409.wordpress.com/2021/08/24/habemus-papam/