Det finns inget beständigt förutom förändring…
Hans Excellens promenerade i korridoren som förband hans kontor med några av de viktigaste avdelningarna i i hans pampiga residens.
Kontoret låg på översta våningen och på marmortrappan träffade han några städerskor, som, för ovanlighets skull, fullständigt struntade i att hälsa på honom och tydligen inte var det minsta rädda för Generaldirektören.
En sån fräckhet överraskade Excellensen, eftersom alla hans underlydande brukade lägga sig platt på marken så snart de såg honom och låg kvar där tills han gått förbi dem.
– Vad är det med er, kvinnor? frågade han förvånad. Vad gör ni?
– Städar, svarade de lugnt.
– Men är ni inte rädda för mig?! ropade han argt. Vet ni inte vem jag är?!
– Vi vet, men vi hörde också om regeringens ombildning, svarade en av städerskorna och det betyder att snart ska vi ha förändringens blåsväder här…
– Ingen har avsatt mig ännu! sa direktören upprörd. Jag tänker stanna här!
– Tja, riket är alltid större än kungen, gäspade städerskan likgiltigt. När man ersätter en minister med en annan skapar man alltid en situation liknande den i flygplan uppe i luften med öppna dörrar – alla passagerare, en efter en, sugs ut i luften.
– Men, som tur är, gäspade den andra städerskan, brukar såna passagerare som Excellensen, alltid ha fallskärm.
Efter bloggaren Lecą Wióry
https://lecawiory715656409.wordpress.com/2020/09/12/nic-stalego-na-tym-lez-padole/
Bilden: pixabay