Jägmästare Janusz Rautszko, en renässansmänniska.

Jägmästare Janusz Rautszko, en renässansmänniska.

Jägmästare Janusz Rautszko, en renässansmänniska.

Berättelsen om jägmästare Janusz Rautszko, en renässansmänniska, är byggd på intervjun i Radio Koszalin.

http://www.prk24.pl/28712155/lesnik-z-dusza-artysty-grazyna-preder


Jägmästarens hund.

Som jägmästare tycker jag att det ger mig bättre möjligheter att hitta olika teman för mina böcker, bättre än om jag hade varit t.ex. penclubmedlem. Och jag kan skriva mer avslappnat, mer utförligt. Och det är ett stort handikapp för mig.
Min hund, Aurus, som du ser här på bilden, umgicks med mig, här på kontoret, nästan varje dag under 11 år. Han gick bort, för knappt ett år sen.
Aurus var för mig en osannolikt bra vän, en som alltid gjorde mig sällskap här, på kontoret och i skogen, på jobbet eller när vi bara plockade svamp eller letade efter tappade hjorthorn på våren. Tillsammans tittade vi på fotboll, volleyboll, tennis, ishockey, Aurus var konnässör och expert på idrott.
Vilken ras var han? frågade reportern.
Golden retriever.
Och några dagar efter hans död tänkte jag – nu eller aldrig. Jag ringde hans gamla uppfödare. Det visade sig att en syster till Aurus hade en dotter som en månad senare skulle få valpar. Och på den här vägen är det. Aurus II är med oss sedan 9 månader redan, ser lite annorlunda ut, är ljusare, pälsen är mera vit men är lika älskvärd och älskad.

Brevduvor.

Om brevduvor har jag skrivit en bok – Brevduvans hjärta. Det är ett fascinerande tema och en fascinerande fågel. Boken är inte tjock, knappt 120 sidor men alla förberedelser tog ändå 3 års tid. Om brevduvan, trots att den räddade så många soldaters liv under två världskrig, skrevs, förutom det praktiska, inte mycket, faktisk när det gäller polsk litteratur, ingenting. Först tack vare engelska och franska källor, kunde jag hitta det som intresserade mig.

Kontoret.

Ditt kontor är fullt av dina personliga saker, bilder, böcker, tavlor, säger reportern. Hur länge har du jobbat här, som chef för skogsdistrikt Nadleśnictwo Szczecinek?

Chef, alltså Nadleśniczy, har jag redan varit i 16 år. När jag hade 10-årsjubileum här fick jag av mina kolleger på jobbet en lista med alla mina favorituttryck eller talesätt, som du ser, på bilden.
T.ex. Folkets röst – Guds röst.
Och i år blir det 30-årsjubileum i mitt jobb i statliga skogsadministrationen Lasy Państwowe.
Det händer ofta i våra liv att tillfälligheter bestämmer. I mitt fall, som gymnasist, var det kärleken till en tjej och kärleken till skogen. Tjejen var skogvaktarens dotter, skogen låg i vackra landskap i Nedre Schlesien. Och på den skogliga vägen är det.

Szczecinek.

Varför Szczecinek? frågade reportern. (Szczecinek är en stad i Västpommern med 40.000 invånare).
Jag föddes 1959, i Wałbrzych, i Nedre Schlesien, där mina föräldrar, både matematiker och lärare, hamnade efter andra världskriget. Till Szczecinek kom vi redan 1967 på sommarlovet och fortsatte sen att komma dit nästan varje år.
Wałbrzych var då en typisk kolgruvestad, smutsig, dammig och rökig. Szczecinek däremot var full av natur, skog och av sjön bredvid. Rena paradiset, då och nu.
Här bildade jag familj och här bor vi sen 1982, redan i 35 år.

Pilgrimsfalk.

Den är en av hjältarna i våra filmer on naturen i Pommern. Pilgrimsfalken dog nästan helt ut i Pommern på 1970-talet, p.g.a. miljögifter och vårt skogsdistrikt drev, i 11 år, ett projekt att sätta ut falkar i Pommern. Vi födde upp dem i voljärer, matade med vaktlar och släppte sen ut dem i naturen. Det blev nästan 70 pilgrimsfalkar. Men om de hackar någonstans här, i Pommern, det vet vi tyvärr ännu inte. De syns här, men vi har inte hittat deras fågelbo ännu.

Vargar.

Vi har redan några flockar i Västpommern och de trivs här. De är fridlysta i Polen sen 2001. Vargen är också hjälten i våra naturfilmer.

Naturfilmer – Västpommerska naturskatter.

Hela projektet började för några år sen, när vårt skogsdistrikt fick statsanslag från länsstyrelsen till filmen om naturen i Västpommern. Vi började med att visa västpommerska östersjökusten, naturreservat, gamla ekar, de äldsta i Polen, flyttblocket (erratiska blocket) det största i Polen och näst största i Europa, havsörnar och svarta storkar.
Det börjades 2013 och nu kan vi redan visa tre såna skatter – tre vackra album med filmer, foton och texter.
Det sista är närmast mitt hjärta. Där filmar vi och skriver om sjön Wielimie, bredvid Szczecinek och Fårön som ligger i mitten.
Om du frågar en Szczecinekbo om Fårön då vet hen nästan ingenting om den. Men Fårön är den största insjöö i Polen, 96 ha. Där fanns på 1800-talet den största och mycket kända fiskodlingen i Tyskland, driven av Ernst Stropahl och en av de då största verkstäderna i Europa, med tillverkning av fisknät.
Idag är det en ödeplats där naturen härskar och där vi har vi upptäckt, under vår filmning, nya naturskatter.

Filmfestivaler.

Våra album gavs ut i 6.000 exemplar och är sålda sen länge.. Men om jag skulle vilja skryta är jag mest stolt över att på Włodzimierz Puchalskis naturfilmfestival i Łódź, 2016, hamnade vår första film, Västpommerska naturskatter, bland filmerna nominerade till Grand Prix.
Mina intressen, min kärlek till böcker, mitt författarskap hjälpte mig att skriva scenario till filmer och att samtidigt regissera dem… Det var någon ny och fascinerande erfarenhet att kunna berätta om naturen på ett mycket modernt filmspråk. Och berätta t.ex. om den fridlysta kärrsköldpaddan som levde och lever i Västpommern sen tusentals år tillbaka.

Tv-frågesporter.

Det är redan 35 stycken som jag deltog i och kunde ”smitta” också mina arbetskollegor från vårt skogsdistrikt Nadleśnictwo Szczecinek i den här ”leken”. Mina och våra äventyr – min fru Krysia och jag har vunnit bl.a. en bil – var också fantastiska tillfällen att träffa mycket intressanta människor och det var det viktigaste.

Böcker.

Jag publicerade, hoppas tills vidare, 12 böcker, med översättningen till engelska 13 böcker. I mina tre första berättar jag om min och min frus familjs historia och trots att det är mycket personliga böcker, handlar de samtidigt om tusentals polackers historia på 1900-talet. Och läses av många.
”Beyond being” är översättningen av min bok om Leokadia Glogowskis liv, som den 11 september 2001 arbetade på 82:a våningen i North Tower i World Trade Center och lyckades komma ner…
Min sista bok är den om Aurus – ”Aurus – hunden som trodde sig vara människa” – om vänskap mellan hund och människa, om hans obegränsade kärlek till människor, hans livslust och glädje…

Tiden.

Har dygnet mer än 24 timmar för dig, frågade reporter?

Som jägmästare är jag anställd som Nadleśniczy och ansvarar för skogsdistrikt – Nadleśnictwo. (Skogsdistriktet har 18.000 ha och 100.000 m3 årlig avverkning).
Chef är jag 24 timmar, varje dag i veckan, såna är anställningsvillkoren.
Om det är jobbigt? Tja…
Jag är nöjd med mitt liv, är make, pappa och morfar. Har ett skogsjobb som är mitt största intresse. Är rådman i stadsfullmäktige. Har passionerande fritidsintressen. Tycker om glada och positiva människor.
Varför skulle jag räkna mina timmar?


Zdjęcie tytułowe: Tadeusz Ciura

Kommentera