Skogsfirma direkt från helvete!

Skogsfirma direkt från helvete!

Till slut, i början av året, avslutades den årliga upphandlingen av skogstjänster i överskogsdistriktet Nadleśnictwo Garłacze. Och överskogvaktarens beslut drev skogvaktare Konrad till djupa förtvivlan. Skogsfirman som samarbetade med Konrad under flera år, det hållbara skogsbruket till ära, gick till botten som Titanic.


Girighet och penningbegär…

Anledningen var, enligt överskogvaktaren, girigheten och penningbegäret hos ägaren till firma. Han krävde såna pengar att hans offert kunde man visa upp som klassisk exempel på snikenhet och vinningslystnad. Enligt överskogvaktaren.

Upphandling vanns av skogsfirman Bareja, firma som hade mycket dåligt rykte i hela trakten. Bareja betalade inte ut lön för sina anställda, struntade i arbetarskydd och säkerhet och aldrig gjorde sitt jobb i tid.

Men han betalade förstås in förskott på upphandlingen till överskogsdistriktet och föreslog så lågt pris för sina tjänster att distriktet hade ingen annan utväg än att acceptera.
På en gång började man misstänka att han ska anställa arbetare från länder där om man visar en dollar på gatan då kan man direkt utlösa en revolution.

Chefen Bareja

Chefen på skogsfirman, Stan Bareja, ringde på en gång till skogvaktare Konrad, för att inte förlora tid.

– Snälla Chefen! Jag skulle vila se skogen! Vi måste börja direkt med något i det nya året! Har du en tid kl. 9.00? Jag kommer direkt med mitt folk! Finns det någon plats för mina maskiner? Finns det någon passande verkstad hos snälla chefen? Finns det en plats för mina bilar vid skogvaktarens hus?

Konrad blev överraskad, överraskad till en sådan grad att han stämde möte med Stan till kl. 9.00 trots att han visste att det var omöjligt för att han skulle hinna komma i tid.

Och sen stod han i skogen och väntade…Till slut dök upp en gammal volkabuss som säkert hade sina bästa tider under hippie-eran och bromsade framför Konrad.

Affärer…

– Affärer, affärer, ursäktade sig Bareja. Har du väntad länge? Varför har du inte mätt virket för att inte förlora tid?
– Vad skulle jag mäta, frågade surt men logiskt Konrad? Ni har inte ens börjat jobba här!
– Är det en skog som vi ska börja jobba i ? Lite för klen, verkar det, lite för klen. Dåligt, snälla chefen, dåligt! En sån skog till en början!
– Hm, men du har inte sett den ännu, sa skogvaktaren, igen lite överraskad.
– Men ni, skogvaktarna, ger alltid klena skog, viftade Stan bort honom. Här har vi mina män och han ropade: Stig av!

En liten skara av människor började krypa ut ur bilen.

Flyktningar?

– Vad hände, frågade Konrad oroad. Har du hämtad dem direkt från medelhavsbåten?
– Men snälla chefen! Det är mitt bästa och högt kvalificerat manskap, svarade lätt sårad Bareja.
– Och var har de, i så fall, sina arbetskläder, hjälmar, motorsågar, verktyg?
– Ett ögonblick, chefen, en liten stund. Jag hämtar dem på en gång! Helt enkelt vi har glömt dem, sa Stan och körde volkan tillbaka.

Skogvaktare Konrad tittade skeptisk på arbetarna och sade:
-Vi måste börja med en liten kurs i arbetsskydd och säkerhet. Ge mig era namn!
– Lättingsson Rikard! svarade den första.
– Latmånsov Sergei, svarade andra.
– Latmasksson Sigismund sade den tredje.
– Robert Lewandowski, svarade den fjärde och minsta.

– Du, Willian, spela inte dum, här ska vi ha en kurs, sa Lättingsson och förklarade för Konrad att William måste betala underhåll för sina barn, som han förstås inte gör och presenterar sig alltid för främmande som Robert Lewandowski. Annars heter han Slacker William.

Kursen…

När skogvaktare började beskriva regler för arbetsskydd och säkerhet, visade det sig att reglerna var som sensationella nyheter för alla. De satt och lyssnade med öppna mun och ögon.
– Har någon av er överhuvudtaget ett motorsågskörkort? frågade skogvaktaren som började bli misstänksam.

– Men herr skogvaktare, det är en småsak, svarade alla. Dessutom den där pappskallen Bareja tog alla motorsågarar med sig och om vi har rätt, kommer han inte tillbaka före kl. 17.

Och de hade rätt.

Bareja kom tillbaka när arbetsdagen gick till sitt slut. Hans arbetare hann då bli stupfulla eftersom de hade sprit i termosar i stället för te. Och skulden för det lade Bareja förstås på skogvaktaren.
– Hur vaktade du dem på jobbet, skällde han ut honom. Riktig brå början på samarbete!

När rykande volkan försvann bakom kurvan, lyfte skogvaktare Konrad huvudet mot himlen och sa: Gode Gud, räcker det inte med prostatan, sjuka knän och tandvärk? Måste jag också bli drabbad av en skogsfirma från helvete?


Bilden: retroboken

Texten efter bloggare Lecawiory Zakład Usług Leśnych prosto z piekła

Kommentera